Italian Early Renaissance Painter, 1401-1428 was the first great painter of the Quattrocento period of the Italian Renaissance. His frescoes are the earliest monuments of Humanism, and introduce a plasticity previously unseen in figure painting. The name Masaccio is a humorous version of Tommaso, meaning "big", "fat", "clumsy" or "messy" Tom. The name was created to distinguish him from his principal collaborator, also called Tommaso, who came to be known as Masolino ("little/delicate Tom"). Despite his brief career, he had a profound influence on other artists. He was one of the first to use scientific perspective in his painting, employing techniques such as vanishing point in art for the first time. He also moved away from the Gothic style and elaborate ornamentation of artists like Gentile da Fabriano to a more natural mode that employed perspective for greater realism. Masaccio was born to Giovanni di Mone Cassa??i and Jacopa di Martinozzo in Castel San Giovanni di Altura, now San Giovanni Valdarno (now part of the province of Arezzo, Tuscany). His father was a notary and his mother the daughter of an innkeeper of Barberino di Mugello, a town a few miles south of Florence. His family name, Cassai, comes from the trade of his grandfather Simone and granduncle Lorenzo, who were carpenters - cabinet makers ("casse", hence "cassai"). His father died in 1406, when Tommaso was only five; in that year another brother was born, called Giovanni after the dead father. He also was to become a painter, with the nickname of "Scheggia" meaning "splinter". The mother was remarried to an elderly apothecary, Tedesco, who guaranteed Masaccio and his family a comfortable childhood.  Related Paintings of MASACCIO :. | San Giovenale Triptych | Profile Portrait of a Young Man | The Trinity (mk08) | When it was cleaned | Frescoes in the Cappella Brancacci |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
CARIANI
Italian Painter, ca.1490-1547 was an Italian painter of the high-Renaissance, active in Venice and the Venetian mainland, including Bergamo, thought to be his native city. His father, also Giovanni Busi, was born in Fuipiano Valle Imagna and was appointed a local magistrate for the Venetian authorities. His son, probably born in Bergamo, is known to have lived in Venice starting in 1509, and may have trained with either Giovanni Bellini or Giorgione, and almost certainly was influenced by them. Though he worked often in Bergamo, he died in Venice in 1547. He was strongly influenced by Palma il Vecchio, but had a provincial love of scenery as seen in his Sacra conversazione with a youthful donor. While working in Bergamo (1517-1523),
Thomas Mickell Burnham
American, 1818-1866